Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta årets VM, hänt det mesta av allt - från fantastiska ögonblick till mindre härliga upplevelser. Kortprogrammet satt som en smäck, allt gick precis som det skulle. Aldrig har det varit så bra rader och bra utstrålning, det var dessutom första och ända gången vi tävlade med programmet då vi ändrat det under hela säsongen. Åket räckte till en tredje plats med endast två poäng till toppen, riktigt riktigt bra. Tyvärr höll vi inte ihop hela långprogrammet, ett snubbel för mycket gjorde att vi rasa ner till femteplatsen totalt med två poäng till pallen. Det är inget ting. Väldigt längesen vi var så här nära, hade vi bara gjort det vi skulle hade fler medaljer åkt med hem.
Men det är inget att älta över, vi får göra om och göra rätt istället. Har dessutom upplevt något helt nytt - tävlat sjuk. Började känna av halsen i torsdags på de officiella träningarna och fick riktig torrhosta samt feber och Darth Vader röst/andning. Trodde då att det bara var en vanlig släng av förkylning och räknade med att kortprogrammet skulle vara tungt att åka men att det skulle lätta till lördagen. Det blev dock bara värre och värre samt väldigt konstigt, hade ont i halsen men övriga luftvägar var opåverkade (blev inte det mista täppt eller snuvig).
(Ska påpekas att jag inte var ensam i laget om att vara sjuk, många i laget var lite småkrassliga (det är vana nu dock, minns inte en enda stund under hela säsongen som alla varit helt friska). Däremot var det, som tur var, bara jag och en till som var riktigt dåliga under lördagen.)
Även om vi alla trodde det var någon typ av influensa, då det gick i laget, besökte jag ändå "the medical room" i ishallen efter träningsåket i lördags - och det var ett riktigt bra beslut! Träffade en jättebra/förstående läkare som, förutom att hon satte mig på en penicillin kur, skrev ut någon typ av ventolin som jag kunde ta under dagen för att lätta trycket i bröstet lite extra under åket då det inte fanns tid till att lista ut exakt var det var, Men, utan att ha kunna ta något bakterieprov (resultatet skulle ta två dagar att få fram), lyckades hon träffa rätt bra ändå. Tog första penicillin dosen efter lunch, sov sen i nästan två timmar, och när jag vaknade upp mådde jag mycket bättre. Hade fortfarande lite feber och ingen röst och så, men den tryckande känslan jag började få över bröstet var nästan helt borta och hjärnan var med på noterna igen. Trodde inte medicin kunde ha en så kraftig påverkan, på mindre än två timmar jag jag från halvdöd till kung i slottet igen. Riktigt häftig upplevelse att ha upplevt faktiskt, dåligt valt tillfälle bara.
Från lördagen kommer jag bara ta med mig att jag klarade mig igenom programmet och gjorde vad jag skulle. Hade jag varit frisk hade jag kunnat åka bättre och bidra med mer energi, men jag hade inga stora missar och är nöjd med min insats. Mamma påpeka att det inte syntes att jag var sjuk när hon kollade på live streamen, och det var ju bra det. Var fullt fokuserad på andas hela programmet och det fungerade uppenbarligen helt okej.
Fredagen däremot var amazing, känslan av att prestera på topp när det gäller är helt obeskrivlig och denna lilla bronspeng kommer få en speciell plats i prisskåpet. Det här var säsongen vi bytte program om och om igen och ändå ägde världen, sjukt bra egentligen. Där, i omklädningsrummet efter kortprogrammet, tänker jag avsluta denna epic säsong i Team Surprise.
Kommentarer
Skicka en kommentar